Open Access Information

Bakgrund och framväxt av Open Access-tidskrifter

May 5, 2008 – 1:34 pm

Se även powerpoint presentation kopplad till denna text!

Utarbetat med stöd av KB:s utvecklingsprogram OpenAccess.se

Jörgen Eriksson och Aina Svensson, 2007
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/

Beskrivning
Det här avsnittet beskriver vad som menas med Open Access-tidskrifter hur dessa skiljer sig från traditionella tidskrifter och hybridtidskrifter. I texten beskrivs också var man hittar Open Access-tidskrifter och vad det kostar att publicera Open Access.

Målet med avsnittet: att beskriva publicering i Open Access-tidskrifter.

Den vetenskapliga tidskriften
Den vetenskapliga tidskriften spelar en central roll för att sprida och kommunicera forskningsresultat. En översikt av dagens tidskriftsproduktion visar att det finns nära 24 000 aktivt publicerande kvalitetsgranskade tidskrifter enligt sökning i referensdatabasen Ulrich’s International Periodicals. Tillsammans producerar dessa omkring 2.5 miljoner tidskriftsartiklar per år. Den vetenskapliga tidskriften har en historia på mer än 300 år och bygger på ett system med extern kvalitetsgranskning s.k. ”peer-review system” som garanterar kvalitetskontroll av enskilda artiklar. För den enskilde forskaren är således den vetenskapliga tidskriften grundläggande dels som informationskanal men också för kvalitetsvärdering och forskningsmeritering. Ungefär 90 % av alla vetenskapliga tidskrifter är numera tillgängliga i elektronisk form, i de flesta fall via prenumerationer som biblioteken betalar höga priser för.

Förhistorien
Den vetenskapliga tidskriftens födelse brukar räknas från 1665. Detta år började den franska Journal des savants och den brittiska Philosophical Transactions of the Royal Society utkomma. Henry Oldenburg, sekreterare vid the Royal Society hade tidigare fungerat som ett nav i förmedlingen av nyheter mellan forskare i Europa genom en omfattande personlig korrespondens. Som han skriver i förordet till det första numret av Philosophical Transactions så såg han tidskriften som ett lämpligt alternativ till brevkorrespondensen.

” — there is nothing more necessary for promoting the improvement of Philosophical Matters, than the communicating — [of] such things as are discovered or put in practice by others; it is therefore thought fit to employ the Press — “

Fram till och med framväxten av “Big Science”, under andra hälften av 1900-talet och den allmänna ökningen i världen vad gäller forskare och publikationer förändrades tidskriftpubliceringen inte särskilt mycket. Majoriteten av de vetenskapliga tidskrifterna hade vetenskapliga sällskap och universitet som utgivare och bibliotek och medlemmar som prenumeranter.

Kris i den vetenskapliga informationsförsörjningen
Med den kraftiga ökningen av forskningen och därmed ökat antal publikationer från 1950-talet och framåt förändras bilden. Kommersiella förlag visar intresse för marknaden och startar nya tidskrifter framför allt inom nya framväxande forskningsområden som vetenskapens snabba framsteg ledde till. Den kraftiga ökningen av publikationer tillsammans med de kommersiella förlagens vinstintresse ledde till att de kommersiella förlagen tog över en allt större andel av marknaden från de vetenskapliga sällskapen.

Perioden 1975-95 har döpts till det som brukar kallas ”the serials crisis”, kris i den vetenskapliga informationsförsörjningen, eftersom priserna för framför allt kommersiellt publicerade tidskrifter under denna period ökade dramatiskt, mer än 300 % utöver inflationen (European Commission, 2006). Detta under en period som föregick den stora tekniska utvecklingen inom publiceringsmarknaden. När förlagen under slutet av 90-talet började använda Internet som ett parallellt sätt att distribuera sina tidskrifter innebar det inga minskningar i prisökningarna. Istället tillkom en ny prenumerationsmodell som ibland kallas ”the Big Deal” där en prenumerant erbjuds en mängdrabatt om man prenumererar på ett helt paket av elektroniska tidskrifter från ett visst förlag. Modellen välkomnades av biblioteken till en början men visade sig efter en tid också innebära nackdelar. Allt eftersom ”the Big Deals” svalde en allt större del av den samlade biblioteksbudgeten minskade möjligheterna att göra ett aktivt urval av enskilda tidskrifter. I stället fick man tillgång till tidskriftstitlar av mindre intresse på bekostnad av att ha råd att prenumerera på enstaka topptidskrifter utanför paketen i ett ämnesområde. Dessutom har de kraftiga prisökningarna på tidskrifter tillsammans med paketupphandlingar på många håll inneburit att inköpen av monografier har skurits ner kraftigt. Genom att mängden forskning och därmed antalet publikationer hela tiden ökar fortare än bibliotekens budgetar har resultatet blivit att en ökande del av världens forskande institutioner har råd med en minskande andel av relevanta publikationer.”

Reed’s [Elsevier] adjusted pretax profit in the year to end-December [2006] rose 5 percent to 1.052 billion pounds.” (Haycock, 2007)

Många forskare tycker att vinstandelen av sådana överskott borde kunna återföras till forskningen i stället för att förvandlas till aktieutdelningar.

I sitt förord till det första numret av Philosophical Transactions nämnde Henry Oldenburg vikten av ”communicating” dvs spridning av information som anledning till tidskriftens existens. Genom åren har den vetenskapliga tidskriften också fått ytterligare uppgifter (Rowland, 1997). Genom att artiklar genomgår kvalitetskontroll, antingen genom refereeförfarande eller bedömning av en redaktion försöker man hålla sämre vetenskap borta. Tidskrifter rangordnas utifrån en kvalitetsranking, s.k. impact factor och denna ranking är så gott som universellt accepterad av både forskare och forskningsfinansiärer. Detta innebär, om man hårddrar det, att det är viktigare var man publicerar sig än vad man publicerar. En följd därav är att hela systemet blir relativt trögt eftersom det tar tid för nya tidskrifter att etablera sig och stiga i hierarkin.

Forskares initiativ
Från början startades tidskrifter med fri tillgänglighet på enskilda forskares initiativ. Förutom att forskare såg möjligheter med att snabbt och enkelt sprida informationen elektroniskt startades också nya tidskrifter som en protest mot de allt högre tidskriftspriserna. De första e-tidskrifterna startades omkring 1990, dvs. redan innan webben lanserades. De nystartade tidskrifterna var fritt tillgängliga e-tidskrifter som då publicerades med primitiv teknik. Ett tidigt exempel på en fritt tillgänglig tidskrift är Psycoloquy som år 1989 lanserades av Stevan Harnad och sponsrades av the American Psychological Association. Ett annat exempel är forskaren Eddy van der Maarel som tillsammans med huvuddelen av redaktionen på tidskriften Vegetatio i protest mot tidskriftens prisstegring lämnade denna och istället lanserade Journal of Vegetation Science år 1989.

Under 90-talet började engagerade forskare oroa sig alltmer för det accelererade prisläget och den alltmer begränsade tillgången av vetenskapliga tidskrifter. En av föregångarna var nobelpristagaren Harold Varmus. Han var vid den tiden chef för National Institute of Health som är världens största finansiär av biomedicinsk forskning. Harold Varmus lanserade då idén om PubMedCentral, ett fritt tillgängligt arkiv för vetenskapliga artiklar inom biomedicin. Målet var att hitta en samarbetsform med förlagen där publicerade artiklar skulle deponeras i PubMedCentral helst 6 månader men högst 12 månader efter tidskriftens publicering. Därefter skulle artiklarna vara fritt tillgängliga. Från förlagens sida blev det ingen stor anslutning, vilket bidrog till att forskare drev frågan vidare och bildade en lobbygrupp, Public Library of Science, och hotade med bojkott. Gruppen formulerade ett öppet brev på nätet med kravet att förlagen skulle deponera sina artiklar för fri tillgång inom 12 månader efter publicering. Forskarna hotade annars att bojkotta tidskrifterna, dvs. att inte längre skriva i tidskrifterna och inte heller redigera eller bistå med utvärderingar. Det var 26.000 forskare från i stort sett de flesta länderna på jorden som skrev under det öppna brevet. Det här blev starten till en omfattande debatt och satte frågan om förlagens kontroll av tidskriftsmarknaden i fokus i forskarsamhället.

Nya ekonomiska modeller
Utifrån denna situation med ett system för vetenskaplig kommunikation som knakar i fogarna och de möjligheter till förändringar som Internet erbjuder har forskare, förlag och bibliotek börjat utforska nya lösningar för hur man skall kunna publicera artiklar och göra dem fritt tillgängliga för användaren. Traditionellt så har kostnader och vinster i samband med vetenskaplig tidskriftspublicering tagits ut i form av prenumerationer där läsaren (ofta via sitt bibliotek) betalar för tillgång till tidskriften. Forskarsamhället har bidragit med artikelmanuskript, kvalitetsgranskning och redaktörer, oftast utan någon ekonomisk ersättning. Belöningen ligger i stället i den ökade status som det innebär att inneha någon av dessa positioner och att bli publicerad i rätt tidskrifter.

Inom Open Access-rörelsen letar man efter hållbara modeller där kvalitetsgranskade tidskrifter blir fritt tillgänglig för läsaren. Det innebär att någon annan än läsaren och prenumeranten får stå för kostnaderna. Idag kan man urskilja tre olika varianter för att finansiera omkostnader för Open Access-publicering:

• Publiceringsavgift
• Kostnaderna betalas av institutioner som bedriver forskningen
• OA-tidskrifter utan författaravgift

Allmänt kan man säga att kostnader för tryck och distribution av en tryckt utgåva försvinner vid en övergång till OA och enbart elektronisk utgivning. En del OA-tidskrifter erbjuder dock en årlig sammanbunden volym eller print-on-demand som komplement. Dessutom försvinner kostnader för hantering av prenumerationer och accessrättigheter vid övergång till OA.

Publiceringsavgift – läsaren har fri tillgång
Två av de mest uppmärksammade förlagsinitiativen inom Open Access-rörelsen grundar sig på publiceringsavgift som affärsmodell, BioMed Central och Public Library of Science (PLOS).

BioMed Central
BioMed Central är det första och största kommersiella förlaget som satsar på modellen med publiceringsavgift. Med koncentration på biomedicin ger man idag ut 175 titlar (2007-03-05). Man har samma modeller för kvalitetsgranskning som traditionella förlag, samt avtal med det holländska nationalbiblioteket i Haag om långtidsarkivering av tidskrifterna. Flera av titlarna har på kort tid blivit erkända för sin kvalitet och rankas av Tompson ISI.

BioMed Central har hittills haft problem med att få verksamheten att gå med vinst. År 2002 kostade det $500 att publicera en artikel i BioMed Central och forskare från en institution som hade betalt medlemskap kunde publicera sig utan någon individuell kostnad. Efter att ha experimenterat med priser och enbart reducerad kostnad vid medlemskap har man nu en modell där medlemmar betalar för publikationer i förskott vilket också ger en rabatt på publikationerna och ju mer man betalar i förskott, desto större blir rabatten. Det fulla priset för att publicera sig i en BMC-tidskrift utan medlemskap ligger nu på $1480 och man räknar med att 2007 kommer att bli första året man inte gör en förlust.

Public Library of Science (PLoS)
Public Library of Science startades som ett upprop och är en ideell sammanslutning av vetenskapsmän. Målsättningen med organisationen är att göra världens vetenskapliga medicinska publikationer fritt tillgängliga och en väg man har valt är att publicera tidskrifter. Från starten 2003 hade man som mål att visa att OA-tidskrifter kan vara bland de ledande och i samma klass som t. ex. Science och Nature. Det har man lyckats bra med och tidskrifterna PLoS Biology och PLoS Medicine räknas redan bland topptidskrifterna inom sina ämnen. Kostnaden för att publicera i dessa var från början betydligt högre än i BioMed Central tidskrifter ($1500 mot $500 i BioMed Central) och ligger idag på $2500.

PLoS har sedan gått vidare med några mera specialiserade titlar och under 2007 startade man PLoS One som är motsatsen till PLoS Biology och PLoS Medicine i den meningen att man har som målsättning att publicera all kvalitativ forskning som skickas in och inte bara det exceptionella. Publiceringspriset blir därmed det betydligt lägre $1250.

PLoS har hittills gått med förlust och finansieras delvis genom anslag från ideella stiftelser. När PLoS affärsmodell har kritiserats som långsiktigt ohållbar har man svarat att PLoS också är att se som ett ideellt experiment att marknadsföra OA och att man räknar med att vara beroende av externa inkomster även i den närmre framtiden.

Kritik mot publiceringsavgifter
Kritik som har riktats mot affärsmodellen med publiceringsavgifter kan sammanfattas i följande argument:

Modellen stänger ute författare från fattiga institutioner och därmed också forskare från stora delar av världens utvecklingsländer. Svaret på detta har varit att både BioMed Central och PLoS publicerar artiklar som klarar kvalitetskontrollen utan att ta ut en avgift om författaren inte har råd.

Eftersom tidskrifterna är beroende av inkomster från författarna så kan man frestas att ta in artiklar som egentligen inte klarar kvalitetskontrollen, av ekonomiska skäl. Detta argument har besvarats med att man håller strikt åtskillnad mellan ekonomisidan och kvalitetskontroller. Den forskare som bedömer en insänd artikel vet t. ex. inte om kollegan som skickat in den kan betala avgiften eller inte.

Modellen med författaravgifter fungerar bara inom ämnen där det finns mycket pengar i form av stora forskningsanslag, med biomedicin som främsta exempel. Inom stora delar av humaniora och samhällsvetenskaperna är det här inte en möjlig affärsmodell. Det här argumentet har inte fått något bra svar och erfarenheterna efter den första entusiasmen har visat att om man skall driva ett större förlag som erbjuder sina titlar tjänster som SFX/crossref länkning, hjälp med indexering i relevanta index- och referattjänster, långtidsbevarande, utvecklad peer review, marknadsföring etc. så verkar kostnaden hamna någonstans mellan $1000-$3000 per artikel. Det finns heller ännu inga bra exempel på förlag med samhällsvetenskapliga eller humanistiska tidskrifter som har anammat modellen.

Ett annat problem med den här modellen är att det under en övergångsperiod när man betalar både prenumerationer och publiceringsavgifter kommer att behövas extra resurser eftersom det är svårt att tänka sig en symmetrisk kostnadsminskning för prenumerationer som följer kostnadsökningen för publikationsavgifter.

Kostnaden betalas av de institutioner som bedriver forskningen
En intressant men ganska speciell variant är ett initiativ som tagits av CERN, världens största laboratorium inom partikelfysik. Det går ut på att de institutioner som finansierar forskning inom partikelfysik bildar ett konsortium och går in och köper generell Open Access till ett antal utvalda kärntidskrifter inom ämnesområdet. Varken författare eller läsare behöver betala. Processen är påbörjad, de tillfrågade förlagen positiva och fördelningen av finansieringen på gång. Den här modellen är förmodligen svår att överföra till andra ämnesområden. Förutsättningarna inom ämnet partikelfysik är speciella med ett hanterbart antal finansiärer och institutioner inblandade och en stor del av ämnesområdet täckt av relativt sett ganska få tidskrifter. Intressant är att fastän en mycket stor andel av publikationerna inom partikelfysik görs fritt tillgängliga som pre-prints i ArXiv så ser man ett definitivt mervärde i den formellt publicerade artikeln vad gäller vidaresökningsmöjligheter, långtidsbevarande och tillgänglighet (Kaiser, 2006).

OA-tidskrifter utan författaravgift
I Kaufman-Wills undersökning från 2005 visade det sig att 53% av de studerade OA-tidskrifterna inte använde sig av publikationsavgifter. De affärsmodeller som dessa använder för att täcka sina kostnader är lite studerade eller diskuterade. Som Peter Suber skriver i SPARC Newsletter #103

” I wish I could tell you how many different ways the no-fee journals have found to pay their bills, and which methods work best in which disciplines and countries. But I can’t. No one has done the studies yet. A few ships have approached the coastline of this land mass but we haven’t come close to penetrating the interior or producing a map.”

De flesta verkar finansieras med hjälp av direkt eller indirekt stöd från institutioner med koppling till tidskriftens redaktion och ideellt arbete från redaktionen. Andra metoder som nämns är annonser, finansiering av en elektronisk OA-version med hjälp av försäljning av en tryckt utgåva, medlemsavgifter och förmodligen kombinationer av alla de ovanstående metoderna. Att det går att publicera kvalitetstidskrifter till låg kostnad om man avstår från en del av tilläggstjänsterna har Ulf Rehmann visat med Documenta Mathematica (Indexeras av Thompson-ISI) som 1999 hade en total årskostnad på ca €200 för publiceringen av 20 artiklar.

Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande är en tid av experimenterande och att det säkert kommer att finnas flera olika affärsmodeller sida vid sida i framtiden beroende på vad som passar olika discipliner. De flesta av de traditionella förlagen experimenterar med varianter av publikationsavgifter i form av s.k. hybridtidskrifter där författaren kan välja mellan att publicera sig på vanligt sätt bakom en prenumerationsbarriär eller betala en avgift som medför att artikeln blir fritt tillgänglig.

Källor:
European Commission (2006). Study on the economic and technical evolution of the scientific publication markets in Europe. Final Report – January 2006 [Elektronisk] Tillgänglig: http://ec.europa.eu/research/science-society/pdf/scientific-publication-study_en.pdf [2007-04-15].

Haycock, G. Reed Elsevier to sell education arm. (2007-02-15) Scotsman.com [Elektronisk] Tillgänglig: http://business.scotsman.com/latest.cfm?id=246662007

Rowland, F. (1997). Print journals: fit for the future? Ariadne [Elektronisk], 7. Tillgänglig: http://www.ariadne.ac.uk/issue7/fytton/ [2007-05-14].

Kaiser, J. 2006. Particle physicists want to expand open access Science [Elektronisk], 313 (1) , 1215. Tillgänglig: http://www.sciencemag.org/cgi/reprint/313/5791/1215.pdf [2007-05-14].

Kaufman, C. & Wills, A. (2005). The facts about open access. A study of the financial and non-financial effects of alternative business models for scholarly journals. ALPSP (the Association of Learned & Professional Society Publishers) [Elektronisk] 128 s. Tillgänglig: http://www.alpsp.org/publications/pub11.htm [2007-04-15].

 Print This Post