Open Access Information

Vetenskaplig kommunikation - En bakgrund från Gutenberg till Open Access

May 5, 2008 – 11:03 am

Se även powerpoint presentation kopplad till denna text!

Utarbetat med stöd av KB:s utvecklingsprogram OpenAccess.se

Peter Linde, 2007 (uppdaterad 2009)
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/

Beskrivning av avsnittet
Det här avsnittet försöker ge en historisk bakgrund till dagens situation inom vetenskaplig kommunikation. Viktiga händelser från tryckpressens skapelse till dagens Open Access initiativ tas upp och beskrivs kortfattat.
Målet med avsnittet är att ge en kortfattad historisk bakgrund till dagens situation inom vetenskaplig publicering samt att förklara samband och peka på en viss kontinuitet.

Inledning
Vetenskaplig kommunikation, i sin vidaste definitionsform, är en tusentals år gammal företeelse. Vanligtvis associerar man väl kanske begreppet till de klassiska grekiska filosofernas akademier och till hur man under medeltiden samlade in och förde vidare uråldriga kunskaper med mängder av översättningar från arabiska och grekiska till hebreiska och latin. Men genom åren har den vetenskapIiga kommunikationen genomgått flera paradigmskiften. Ett av de mest genomgripande skedde mellan mitten av 1400-talet och fram till 1700-talet i och med boktryckarkonstens genombrott. Det allra senaste paradigmskiftet sker i samtiden och möjliggörs genom vår tids tekniska sensation, Internet, samt en liberalisering i synen på rättigheter och tillgänglighet. Parallellerna med det medeltida kunskapssamhället efter introduktionen av den mekaniska tryckpressen är tydliga.

Gutenbergs arv
Med tryckpressen öppnades kanaler för snabbare kommunikation samtidigt som förtroendet för det material som trycktes var lågt. Bokhistoriker har visat på den skepticism som den bildade delen av allmänheten delade inför tryckta texter. Den nya tekniken gav lögner och falsifikationer nya möjligheter som tidigare varit oåtkomliga för eventuella bedragare (Johns 2000).

Utan tvivel förmedlade den ökande mängden tryckt material en känsla av tillvarons och tingens flyktighet som tidigare inte varit lika påtaglig. En ytterligare bidragande orsak till denna inställning var att nu plötsligt var det inte längre möjligt att läsa allt och skaffa sig en överblick och därmed en kunskap som behövdes för att skilja lögn från sanning. Den engelska teologen Edward Fisher kommenterade 1644 det samtida kunskapsklimatet sålunda: ”One day this is a truth, and almost an Article; the next week it is no such matter, but some other thing is the right” (Johns 1998).

Tryckarna däremot hade inte samma negativa inställning. De reste dit pengarna fanns – till handelscenter, bankcenter, stora handelshamnar som tex. Venedig, och till hoven. Universiteten var dock få och av föga intresse för tryckarna. Där fortsatte skrivarna sitt hantverk. Men så småningom utvecklades tryckkonsten och både produktionstiden och kostnaden per bok minskade och därmed konkurrerades till slut skrivarna ut.

I och med den tryckta bokens intåg växte nya yrkesgrupper fram - tryckare, bokförsäljare, förläggare och bibliotekarier som vid de medeltida universiteten systematiserade, ordnade och införskaffade manuskript från encyclopedister och översättare.
Vid den här tiden var det tryckaren som i alla bemärkelser ägde ordet. Tryckaren valde vilket manuskript som skulle tryckas, redigerade, tryckte och sålde böckerna. Inte konstigt att en tryckare skapade det första förlaget i Milano 1472.
För de lärde betydde den nya trycktekniken, trots alla invändningar, att man nu kunde massproducera likformiga kopior och att även illustrationer kunde tryckas på ett enkelt sätt. Uppskattningsvis producerades 35.000 inkunabler under 1400-talet. Av dessa hade ungefär 3.000 ett vetenskapligt innehåll. Renässansens lärde ville inte begränsa sig till att, som sina föregångare, nedteckna och samla in existerande kunskap inom ett ämne. Istället försökte man omfatta flera kunskapsområden. Renässansens ideal var en mångsysslare och experimentator som frigjorde och analyserade kunskap som inte passade inom existerande system. Leonardo Da Vinci, Coppernicus och Francis Bacon är välkända namn från denna tid. Angreppssättet att se framåt och inte bakåt krävde också nya snabbare och kompletterande sätt att kommunicera. Att organisera sig i sällskap och att utnyttja den relativt nya uppfinningen tryckpressen för att cirkulera vetenskapliga idéer och upptäckter var viktiga sådana kommunikationsmetoder.

Men det är inte förrän i början på 1600-talet som det första vetenskapliga sällskapet formaliseras och bildas i Italien. Accademia dei Lincei grundades i Rom och sällskapets forskningsresultat och experiment skildrades i publikationen ”Gesta Lyceorum”. Detta initiativ följdes av liknande i Spanien och England.
Här träffades nu forskare för att diskutera sina resultat och nya projekt. Att skriva brev kändes inte längre lika effektivt för att sprida information om ny forskning. Varför inte använda tryckpressen till att sprida vetenskapliga nyhetsbrev?
I januari 1665 tryckte den franske juristen Denis de Sallo ett sådant nyhetsbrev som kom ut varje vecka kallat ”Journal des scavans”. Han skrev: ”Nyhetsbrevet har uppfunnits för att avlasta dem som antingen är för lata eller för upptagna att läsa hela böcker. Det är ett sätt att tillfredställa sin nyfikenhet och bli lärd utan besvär” (!) (Vickery 2000).

De Sallos nyhetsbrev inspirerade en av medlemmarna, Henry Oldenburg, i det mest kända vetenskapliga sällskapet i världen -Royal Society att skapa en egen tidskrift vars första nummer kom ut i mars 1665. Tidskriften namngavs ”Philosophical Transactions” och är den äldsta vetenskapliga tidskrift som fortfarande ges ut. Mot slutet av 1600-talet hade över en miljon böcker tryckts och de första vetenskapliga tidskrifterna gjort sin entré.

De vetenskapliga sällskapens betydelse
De lärda sällskapen tillhandahöll för första gången en struktur och plattform för granskat vetenskapligt material. Detta hade tidigare skett via enskild korrespondens men nu öppnades plötsligt en ny möjlighet.
När exempelvis Royal Society engagerat sig i en tidskrift betydde det att man också måste finna material av god vetenskaplig kvalitet att publicera. Detta var till att börja med problematiskt eftersom Royal Societys medlemmar vid denna tid, trots att matrikeln upptogs av majoriteten av engelska lärde och en hel del från utlandet, inte var vetenskapsmän. Dessutom var det svårt att få fatt i texter eftersom forskarna var skeptiska till att offentliggöra sitt material. Fortfarande omgärdades vetenskapliga rön med extrem hemlighet och man öppnade sig oftast endast för enstaka utvalda vänner. Skepsisen till det tryckta mediet var stort. Risken för idéstöld tycktes uppenbar. Nu hade Royal Society och andra dylika sällskap möjligheten att ändra detta hemlighetsfulla beteende mot en öppnare attityd.

För att garantera trovärdigheten i de experiment som bedrevs i Royal Societies namn bjöd man in vittnen vars uppgift var att bekräfta experimenten. Detta var naturligtvis ett omständligt förfarande och artiklarna i den nya tidskriften utformades därför så att tidskriftens läsare kunde fungera som virtuella vittnen (Shapin 1994). Vetenskapsmän önskade att deras arbeten skulle värderas och granskas och Royal Society kunde efter hand erbjuda fackgranskning genom sina medlemmar. Detta gav en accepterad artikel en slags auktoritets- och kvalitetsstämpel och måste ses som en utveckling av vittnestanken.
Att tillämpa kvalitetsgranskning med hjälp av sina jämlikar eller kollegor hade också den fördelen, åtminstone från förläggarens synvinkel, att det var billigt. Systemet existerar än idag och det är väl ett mått så gott som något på hur effektivt systemet anses vara. Och man kan nog säga att detta granskningssystem har bidragit kraftfullt till att etablera just tidskriftsartikeln som den främsta metoden att publicera vetenskapliga arbeten.

Ytterligare en bidragande faktor till detta var 1709 års copyright act i England. Innan 1709 ägde en författare ingen copyright till sitt eget arbete. 1709 års copyright act slår fast att enbart författaren kan inneha en oändlig copyright. Dock tvingades författare oftast av förläggare att överföra sin copyright av materialet för att över huvud taget bli publicerade. Under 1700-talet förändrades alltså synen på copyright som något som snarare var författarens egendom än förläggarens eller tryckarens.

Den vetenskapliga tidskriftsartikeln blev alltså under 1700-talet en kanal för att förbättra kommunikationen mellan forskare men också ett sätt att registrera upphov till en given teori, process eller metod som författaren står ansvarig för (Fjällbrant 1997).

Under 1700-talets andra halva insstiftades hundratals vetenskapliga sällskap och akademier runt om i Europa. Specialiserade sällskap blev vanliga och flera naturhistoriska museum grundades. 1753 grundades The British Museum. 1786 Svenska Akademien. Forskare publicerade sina rön i sällskapens proceedings och annaler och här fann man även sammanfattningar och översättningar och försök till populärvetenskap.

Mot slutet av seklet var den vetenskapliga tidskriften väletablerad. Mellan 1665-1730 startades mer än 300 nya tidskrifter. Mot slutet av 1700-talet märktes också en trend mot allt större specialisering. Det fanns åtminstone tre skäl för att antalet tidskrifter ökade i stor omfattning:
1. En reaktion mot alltför långa ledtider mellan inskickat manuskript och publicering.
2. Sällskapens tidskrifter utkom i en flora av språk vilken gjorde det omöjligt att hålla koll på vad som hände i andra länder.
3. Med ökande antal vetenskapsmän blev brevskrivandet en omöjlighet och svaret var att ge ut tidskrifter som vände sig till en specialiserad internationell krets av vetenskapsmän. De första av dessa skrifter handlade om ämnen som fysik och kemi vilket var naturligt i en tid då kemi- och processindustrin var det som utvecklade välstånd och makt.

Mot 1700 talets slut hördes klagoröster över den oerhörda tillväxten av den vetenskapliga litteraturen, dålig vetenskaplig kvalitet och svårigheten att få ta på källmaterial. Känns de rösterna igen?

Utbyte av Abstrakts blev ett vanligt sätt att tackla detta problem och grundläggande symptom på att vetenskaplig kommunikation nu uppnått en allt snabbare takt. Och det är nu mot slutet av 1700-talet, upplysningstidens höjdpunkt, som filosofen Immanuel Kant beskriver hur tidsandan kännetecknas av friheten att göra offentligt bruk av sitt förnuft. Genom att publicera sig i tryck kan filosofer och vetenskapsmän träda ur det privata bruket av förnuftet och istället tala i offentligheten. Först då blir kunskapen trovärdig (Kant 1989). I ett sådant tankesystem är allmänhetens fria tillgång till information en förutsättning för vetenskapligt arbete.

Under 1800-talet, som var patentens gyllene århundrade, dominerade tillämpad vetenskap och ingenjörskonst samt modern industriell utveckling. Industrialiseringen sköt fart och större industrier anställde forskare. Viktiga kommunikationsmedel såg dagens ljus i telegrafen, telefonen och stora framsteg gjordes inom tryckeritekniken.
Specialiseringen bland vetenskapsmännen fortsatte att öka. Vid ingången av 1900-talet hade ca. 9 miljoner boktitlar publicerats inom samtliga ämnen. Två tredjedelar av dem trycktes på 1800-talet. Omkring två miljoner vetenskapliga artiklar publicerades under seklet.

1900-tal
Till De händelser och trender som påverkade den vetenskapliga kommunikationen mest under 1900-talet hörde etablerandet av multinationella företag, uppkomsten av statliga forskningsinstitut och institutioner; Big Science med sina team och interinstitutionella samarbeten; ökad specialisering, ökande processhastigheter och lagringskapaciteter hos datorer för att arkivera, analysera eller söka och visa data.; Ökande klyftor i BNP länder emellan; Engelska etableras som det dominerande vetenskapliga språket; Internationella organisationer ökar samarbete.

Men samtidigt som vetenskaplig utvecklingen och industrialisering gått framåt de senaste hundra åren i västvärlden har den inte gjort det i lika stor utsträckning överallt. Proportionellt har befolkningen i världens minst utvecklade länder ökat. Statistik från FN visar att 1990 hade industrialiserade länder 81 vetenskapsmän och tekniker per tusen innevånare motsvarande 8 i utvecklingsländer. Det teknologiska och vetenskapliga gapet mellan fattiga och rika länder har ökat under senare delen av 1900-talet och delvis beroende på att vetenskaplig information, artiklar, patent etc. blivit allt kostsammare och alltmer omgärdat av restriktioner.

Man har uppskattat den sammantagna mängden vetenskaplig litteratur under 1900-talet till ca. femtio gånger den mängd som producerades fram till 1800-talets slut. Vetenskapliga böcker och tidskrifter har bara ökat i antal liksom de sällskap som ger ut dem. Detta gäller naturligtvis även andra utgivare som akademiska institutioner, forskningsinstitutet, myndigheter men, under andra hälften av seklet, framförallt kommersiella förlag.

Efter snart 350 år av vetenskapliga tidskrifter har idag den vetenskapliga publiceringen koncentrerats hos tre större kommersiella företag: Reed Elsevier med knappt 2000 tidskrifter, Taylor and Francis med drygt 1000 och Springer med ca. 500. Tillsammans kontrollerar de ca 60% av materialet som indexeras i världens ledande indexeringsdatabas ISI Web of Science.

Att köpa upp mindre förlag och hela tiden höja prenumerationspriserna har varit en genomgånde policy hos dessa förlagsjättar.
Fram till 1950-talet dominerade de vetenskapliga sällskapen som förläggare. Men som ett svar på efterkrigstidens ökande satsning på forskning och utveckling såg kommersiella förlag en möjlighet att erbjuda nya tidskrifter att publicera rön från den ökande mängden vetenskapliga forskningsområden. De vetenskapliga sällskapen var däremot mycket försiktiga med att starta nya publikationer.

En studie av ekonomitidskrifter har visat vad denna utveckling lett till. Man fann att 1960 fanns inom ämnet nationalekonomi ca. 30 större tidskrifter som nästan alla drevs av ideellt sponsrade vetenskapliga organisationer. Tjugo år senare hade antalet titlar stigit till 120 av vilka hälften publicerades av kommersiella förlag och år 2000 var den kommersiella andelen två tredjedelar av de ca. 300 tillgängliga tidskrifterna. De genomsnittliga Prenumerationspriset för de kommersiella tidskrifterna som rankades bland topp tjugo var ca. 1700 dollar/år jämfört med 180 dollar/år för de ickekommersiella topp tjugo (Willinsky 2006).

Paradigmskifte
Bara knappt tio år in på det nya årtusendet har en hel del hänt inom vetenskaplig kommunikation. Man talar om ett nytt paradigmskifte. Orsakerna till detta är främst två:
1. Internet och möjligheten att via bredbandsnät överföra och distribuera tunga filer.
2. Kraftiga prisökningar på vetenskapliga tidskriftsprenumerationer.

Publiceringsmodellen för vetenskapliga tidskrifter, som ovan redogjorts för, och som slog igenom under 1700-talet används än idag. En förläggare mottar en artikel från en forskare som önskar publicera sig för att sprida sina upptäckter och för att meritera sig. Talesättet ”publish or perish” har stor relevans inom forskarvärlden. Tidskriftens redaktörer, själva forskare, bestämmer om artikeln ska publiceras eller ej. De skickar artikeln vidare till ett antal granskare som ska avgöra artikelns vetenskapliga kvalitet. Dessa är vetenskapliga specialister inom olika ämnesområden. Författare, redaktörer och granskare och deras kollegor utgör oftast också tidskriftens läsekrets. De får oftast tillgång till tidskriften via sitt bibliotek.

Sedan 1990-talet har bibliotekarier och forskare klagat över de ständigt ökande kostnaderna för prenumerationer på vetenskapliga tidskrifter och särskilt över faktumet att kommersiella förlag gör stora vinster på forskning som betalas av allmänna medel. Forskaren, redaktören och granskaren, som samtliga kommer från den vetenskapliga sfären får inget eller minimalt betalt för sina bidrag. Deras lön är meritering och status. Vad det kommersiella förlaget bidrar med är främst distribution och formgivning.

För många universitet och högskolor kändes det bittert att för dyra pengar köpa texter av sina egna forskare som gratis skänkt dem till ett förlag som förpackat dem och sålt dem tillbaka med god förtjänst.
När priserna sköt i höjden, ibland upp till 4 gånger konsumentprisindex, tvingades bibliotek att säga upp prenumerationer och förlita sig på fjärrlån och kopiering istället.

Stora förhoppningar ställdes under mitten av 1990-talet på de elektroniska tidskriftsdatabaserna och de paketlösningar som erbjöds av de stora vetenskapliga tidskriftsförlagen. Ett tag såg dessa konsortieupphandlade databaser ut som en lösning på dilemmat. Via dessa erbjöds bibliotek att tillsammans köpa ett paket databaser, som kunde innehålla tusentals digitala tidskrifter, till förmånliga kostnader som låg långt lägre än om man skulle prenumerera på tidskrift för tidskrift. Visst, man fick en mängd titlar som man inte var intresserad av på köpet men sammantaget blev det till att börja med ändå en bra affär för biblioteken. Ända tills priserna började öka igen och det återigen blev svårt att behålla prenumerationer på viktiga tidskrifter. I USA skrev bl. a. New York Times om hur universitetsbibliotek och forskare vägrade att köpa tidskrifter till årliga kostnadsökningar på upp till 10% (Kutz, 2002).

Redan i början av 1990 talet hade forskaren Paul Ginsparg visat på hur effektivt Internet kunde vara för att distribuera vetenskaplig forskning när har startade Los Alamos Physics e-Print Archive. Ett fritt tillgängligt digitalt arkiv som idag innehåller över 400.000 artiklar självpublicerade av fysiker och matematiker från hela världen.

Internets möjligheter i kombination med galopperande tidskriftspriser var också anledningen till att föreningen för amerikanska forskningsbibliotek (ARL) startade ”The Scholarly Publishing and Academic Resources Coalition – SPARC, 1999 för att sprida upplysning till forskare om självpublicering och för att uppmuntra nya oberoende vetenskapliga tidskrifter. Med nya publiceringsmodeller hoppades man kunna begränsa kostnader och prenumerationspriser och ”Återge forskningen till forskarna”.

Open Archives Initiative
Inspirationskällan för SPARC är i mångt och mycket organisationen the Open Archives Initiative vars förgrundsfigurer är Carl Lagoze, Cornell University och Herbert van de Sompel, Los Alamos National Laboratory. Här har man utvecklat iden att författare själva bör arkivera granskade artiklar i öppna digitala arkiv. I förlängningen skulle detta betyda att tidskriftsförläggare kunde koncentrera sig på kvalitetskontroll och auktorisering via granskning och redigering, vilket i sin tur bör betalas av författaren eller dennes organisation istället för av läsaren.

För att Idén om självarkivering ska fungera måste arkiverade artiklar vara sökbara och kompatibla med tekniska standarder för att kunna överföras via Internet. En av OAIs största uppgifter har varit att utveckla sådana standarder som The Open Archives Initiative Protocol for Metadata harvesting - OAI-PMH. Detta möjliggör en applikationsoberoende interoperabelt ramverk för utbyte av data mellan sk.Data providers (i vars arkiv artiklarna finns) och Service providers (De som hämtar data från providers och gör den sökbar). Utvecklingen av mjukvara för öppna arkiv och protokoll för överföring har skett bl. a. med stöd från engelska staten.

Sedan början av 2000 har de nätverk som verkat för Open Access växt sig allt starkare. Inte minst därför att man via ett antal viktiga initiativ som Budapest Open Access Initiative (2001) och Berlin deklarationen (2003) som är ett upprop för fri tillgänglighet till vetenskaplig information, fått representanter för ledande forskningsinstitutioner såväl som för statliga myndigheter i en rad länder att underteckna uttalande som stöder de två viktigaste hörnpelarna av Open Access rörelsen som har till syfte att verka för att forskningens resultat görs fritt tillgängliga så snabbt och så brett som möjligt genom främst två åtgärder:
1. Att på lokal/regional/nationell nivå implementera en policy som kräver att forskarna parallellpublicerar en kopia av sitt arbete I ett fritt tillgängligt digitalt arkiv.
2. Att uppmuntra forskare att publicera sina artiklar i fritt tillgängliga tidskrifter om en sådan finns och att uppmuntra försök att starta tidskrifter med fri tillgänglighet.

Parallellpublicering möjliggörs idag av ett ökande antal öppna arkiv på universitet och högskolor runt om i hela världen där forskare parallelpublicerar en kopia av artiklar som införts i vetenskapliga tidskrifter. Dessa arkiv (sk. Data providers) följer i stor utsträckning The Open Archives Initiative Protocol for Metadata harvesting - OAI-PMH och gör därmed sitt innehåll tillgängligt för hämtning och indexering av centrala tjänster sk. Service providers. Exempel på en större sådan är OAISTER .

Förteckningar över Data providers finns på Directory of Open Access Repositories samt på Registry of Open Access Repositories .

Vetenskapliga tidskrifter som erbjuder fri tillgång till artiklar är ett fenomen från detta millenniet. Särskilt framgångsrik har förlaget BioMedCentral varit. Här erbjuder man forskare inom biomedicin närmare 200 kvalitetstidskrifter att publicera i. Kostnaden läggs på författaren som får betala mellan ca. 1.500-3.000 USD för att se sin accepterade artikel fritt tillgänglig.

Vid slutet av 2009 fanns drygt 4.000 fria vetenskapliga tidskrifter tillgängliga enligt “The Directory of Open Access Journals”, ett arkiv upprättat för att samla och synliggöra Open Access-tidsrkifter.
Både antalet dokument som parallellpubliceras och antalet öppet tillgängliga tidskrifter ökar. De senaste åren har åtskilliga statliga kommitteér (House of Commons, Scottish Parliament, US Congress, National Institute of Health etc.) rekommenderat att resultatet av statligt finansierad forskning också måste göras allmänt tillgänglig gratis.

2006 publicerades den rapport EU kommissionen beställt som en studie över hur framtidens vetenskaplig publicering bör struktureras. Rapporten, “Study on the Economic and Technical Evolution of the Scientific Publication Markets in Europe” rekommenderar bl a. fri tillgång till offentligt finansierade forskningsresultat så fort som möjligt efter publicering (European Commission 2006).

Samtidigt som möjligheterna och fördelarna med att publicera vetenskapligt material öppet ökar är det fortfarande en minoritet av forskarna som faktiskt prövat möjligheten. Dock visar undersökningar på en stor förståelse och positiv inställning bland forskare till att göra sitt material öppet tillgängligt. Fler än 70% av tillfrågade författare som publicerat i öppna källor förklarade sig villiga att göra det fler gånger (JISC 2004).

Även förläggare funderar hur de ska förhålla sig till Open Access rörelsen. I de sk. Washington DC Principles for free access to Science deklarerar ett 50-tal icke-kommersiella förläggare att de principiellt stödjer idén om fri tillgänglighet. Majoriteten kommersiella förläggare har också de accepterat att deras författare parallellpublicerar post prints (publicerade artiklar) i sina organisationers digitala forskningsarkiv mot vissa villkor.
Via SHERPA/RoMEO Publisher copyright policies & self-archiving kan man söka fram både förlags och tidskrifters policy vad gäller synen på parallellpublicering. Tjänsten graderar policydokumenten i färger vitt (förbud) till grönt (fritt fram).

Flera kommersiella förlag har också reagerat på konkurrensen från OA tidskrifter genom att mot en kostnad erbjuda publicering med fri tillgänglighet i sina vanliga prenumerationstidskrifter.  Mot en avgift på mellan ca. 1.500 - 3.000 USD kan en författare göra sin accepterade artikel öppet tillgänglig via dessa sk. hybridtidksrifter.

Avslut
Vi har sett hur främst tre idéer från 1600-1700 talen format de senaste 300 årens vetenskapliga kommunikation: Idén om Peer review, Idén om författaren som ansvarig upphovsman och idén om fri tillgång till information som en förutsättning för vetenskapligt arbete.
Än idag inspirerar dessa idéer vetenskapsmän världen över men med skillnaden att man nu tar Internet till hjälp för att sprida idéer och garantera fri tillgång. Liksom under 1600-talet är skepsisen stor till det nya mediet och de nya modeller som prövas för vetenskaplig kommunikation. De grundläggande tankarna är desamma även om insikten att de kommersiella förlagen i många fall fungerar som bromskloss snarare än som motor är ny.

Källor:
Eisenstein, Elizabeth L (1979). The Printing Press as an Agent of Change. Cambridge : Cambridge University Press.

European Commission (2006). Study on the economic and technical evolution of the scientific publication markets in Europe. Final Report – January 2006 (Elektronisk). Tillgänglig: http://ec.europa.eu/research/science-society/pdf/scientific-publication-study_en.pdf (2007-04-17).

Fjällbrant, Nancy (1979). Scholarly Communication – Historical Development and New Possibilities (Elektronisk) I IATUL Conference in Trondheim - Scholarly Communication in Focus. Tillgänglig: http://www.iatul.org/conference/proceedings/vol07/papers/full/nfpaper.html (2007-04-17).

JISC/OSI (2004). Journal Authors Survey – Report, March 2004 (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.jisc.ac.uk/uploaded_documents/ACF655.pdf (2007-04-17).

Johns, Adrian (2000). Miscellanous Methods: Authors, Societies and Journals in early modern England. British Journal for the History of Science, vol. 33, ss. 159-86.

Johns, Adrian (1998). The nature of the Book. Chicago :University of Chicago Press, ss. 171-2.

Kant, Immanuel (1989). Svar på frågan: Vad är upplysning? I Östling, Brutus (red.). Vad är upplysning? : Kant, Foucault, Habermas, Mendelssohn, Heidegren. Symposium : Eslöv. Ss.27-36.

Kutz, Myer (2002). The Scholars Rebellion Agains Scholarly Publishing Practices: Varmus, vitek and Venting. Searcher. The Magazine for Database Professionals, vol. 10:1 (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.infortoday.com/searcher/jan02/kutz.htm (2007-06-01).

Shapin, Steven (1994). A Social History of Truth: Civility and Science in Seventeenth-Century England. Chicago :University of Chicago Press.

Vickery, Brian C (2000). Scientific Communication in History.Boston : Scarecrow Press.

Willinsky, John (2006). The Access Principle. The case for open access to research and scholarship (Elektronisk) Cambridge, Mass. : MIT Press. Tillgänglig: http://mitpress.mit.edu/books/willinsky/TheAccessPrinciple_TheMITPress_0262232421.pdf (2007-04-17).

 Print This Post