Vetenskapliga dokument som man hittar via vanliga sökmotorer blandas med reklam och personligt tyckande på Internet. Hur vet jag att den information jag funnit är användbar? Hur bär jag mej åt för att kontrollera vem som lagt ut informationen och varifrån den kommer? Nedan följer några källkritiska råd.
Vad har webbsidan för URL?
Här kan man ofta se om sidan är gjord av ett universitet, ett företag eller en privat person.
Toppdomänen
är den högsta nivån i Internets domänsystem, d.v.s. i en webb- eller e-postadress, och skrivs i form av en kod. Den del som står längst till höger i ett domännamn är toppdomänen. Denna anger antingen officiell myndighet, organisation, speciellt användningsområde eller viss nation. Exempelvis har www.who.org toppdomänen ORG. Svenska hemsidor har SE som toppdomän.
| Exempel på allmänna toppdomäner: | Exempel på landsdomäner är: |
| .com - kommersiellt | .de - Tyskland |
| .coop - kooperativ | .dk - Danmark |
| .edu - utbildning | .dm - Dominica |
| .fed - USA:s regering | .fi - Finland |
| .gov - USA:s regering | .fr - Frankrike |
| .info - information | .no - Norge |
| .int - internat. organisationer | .ru - Ryssland |
| .name - privatpersoner | .se - Sverige |
| .net - nätoperatörer | .uk - Storbritannien |
| .org - övriga organisationer | .us - USA |
| .pro – professionella | .nu - Niue |
Vem har gjort den?
Finns det några hänvisningar till bakgrundsinformation om webbsidans skapare? Se efter om det går att man kontakta institutionen eller personen som ligger bakom sidan? Är upphovsmannen insatt i ämnet som avhandlas på webbsidan? Går det att hitta tidigare publikationer av samma person? Är det ett välkänt namn inom området? Lita aldrig på en anonym webbsida!
Om du inte kan finna information om en webbsidas upphovsman är följande ett gott råd att ta till sig:
“If you cannot ascertain either the author or publisher of the page you are trying to evaluate, you are looking at information that is as anonymous as a page torn out of a book. You cannot evaluate what you cannot verify. It is unwise to use information of this nature. Look for another source”!
Harris, Robert – “Evaluating Internet resources”
Det är inte ovanligt att oseriösa personer eller organisationer försöker sprida sitt budskap i skenet av en seriös organisation eller myndighet. Det gäller att vara observant när man träffar på sidor där innehållet inte är vad man förväntar sig att det borde vara. Många webbsidor har adresser som endast skiljer sig från originalet när det gäller toppdomänen i adressen. Jämför gärna följande sidor:
Den ena av följande sidor har Forum för Levande Historia som upphov. Den andra har ett helt annat upphov.
http://www.levandehistoria.com/
http://www.levandehistoria.org/
Av nedanstående sidor är den ena Vita Husets hemsida medan den andra erbjuder ”adult entertainment”…
www.whitehouse.gov
www.whitehouse.com
Jämför gärna även de här sidorna där en kommer från Världshandelsorganisationen.
www.gatt.org
www.wto.org
Hur gammal är sidan?
Information kan snabbt bli föråldrad. Därför är det viktigt att se efter hur gammal den är. Uppdateras materialet och länkarna på webbsidan kontinuerligt? Är det viktigt ifall materialet på webbsidan har blivit föråldrat? Information om historia blir inte lika snabbt föråldrad som information om medicin.
Är materialet på webbsidan fakta eller reklam?
Företagssidor innehåller såväl fakta som reklam. Det gäller att vara observant på vad som är fakta och vad som är företagsreklam.
Hur ser webbsidan ut?
Är den överskådlig och strukturerad? Är länkar uppdaterade? Är språket vårdat och granskat för stavfel?
Motsvarar sidans innehåll ditt behov?
Är det material som finns på webbsidan relevant för dina studier?
Finns det litteraturförteckning och referenser?
Framgår det vilka källor sidan grundar sig på? Beläggs påståenden med hänvisningar till aktuell och relevant litteratur?
—————
Läs mer om källkritik för Internet
Olsson, Daniel ”Vem kan man lita på?” KRUT 2003;1;34-40
Harris, Robert ”Evaluating Internet Resources” VirtualSalt. 17 Nov. 1997.
Källkritik på nätet
(”Nyhetsjournalistik – tio gyllene regler” av Erik Fichtelius, UR)
Leth, Göran och Thurén, Torsten: Källkritik för Internet. Stockholm : Styrelsen för psykologiskt försvar. 2000. 152 s. (Rapport nr 177)
(Slutsåld. Endast som PDF-fil)
Anne-Marie Pettersson
2006-02-08
