Verksamheter som bedrivs vid högskolor och universitet påverkas i hög grad av upphovsrättsliga regler. Den enskilde forskarens rätt som upphovsman att bestämma över sina egna alster utgör en hörnpelare i lagstiftningen. Samtidigt ska dessa rättigheter balanseras mot allmänhetens önskan om att få ta del av forskningsresultaten. Vi ska här gå igenom vilka rättigheter och inskränkningar som finns
Bakgrund
I tiden härleder vi upphovsrätten till 1400-talet. Johann Gutenbergs instrument för matrisgjutning av bokstavstyper i metall, gjorde det möjligt att mångfaldiga skrifter. Flera stater utfärdade särskilda tryckeriprivilegium som konsekvens därav. Inte främst för att skydda upphovsmannen, utan mer för att censurera och kontrollera tryckt material. Under 1600- 1700-talen gick det inte att upprätthålla detta system och 1710 kom det som skulle komma att betraktas som den första upphovsrättsliga regleringen i form av den brittiska Act of Anne. I denna gavs upphovsmannen rätt att bestämma över sitt eget verk. Men det var endast i det specifika landet upphovsrätten gällde. 1886 års Bernkonvention kom att reglera detta genom skydd för litterära och konstnärliga verk i de europeiska länder som anslöt sig till konventionen. Sverige blev medlem 1904. Över 147 länder är anslutna idag och Bernkonventionen utgör därför den viktigast internationella konventionen på det upphovsrättsliga området. Gällande lag i Sverige utgörs av ”lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk” (URL). Upphovsrätten finns även inskriven i svensk grundlag i 2 kap. 19§ Regeringsformen. Under de senaste åren har den svenska lagstiftningen anpassats till ett antal direktiv från EU. Genom EU:s direktiv 2001:29 blev det nödvändigt att mer grundligt revidera den svenska upphovsrättslagen. En utredningen med namnet Ds 2003:35 Upphovsrätten i informationssamhället färdigställdes och beslut i riksdagen fattades om att de nya reglerna skulle gälla från den 1 juli 2005.
Hur uppkommer skydd för verk?
Skydd för verk uppkommer helt formlöst, det vill säga när ett verk är skapat. Utgångspunkten är således skapelseögonblicket. Vilket i normalfallet borde vara oproblematiskt att fastställa. Problemet är istället definitionen av vad ett verk är och lagen definierar inga kriterier för detta. Dock anges i 1 § URL vilka olika verkskategorier som kan föreligga. Exempel på sådana kategorier är skrift och tal, siffror stenografi och morse, digitala tecken i form av CD-ROM, databaser, webbsidor, datorprogram, filmer, fotografier etc. För vissa typer av verk gäller dock inte upphovsrätt. Exempel på sådana är författningar, beslut av myndigheter, yttranden av svenska myndigheter etc. Upphovsmannen är den eller de som skapat verket och hänför sig således till en eller fler fysiska personer. Upphovsrätten gäller alltså inte institutioner eller företag utan enbart den som skapat verket. Ett skyddat verk ska vara resultatet av ett individuellt andligt skapande, ha verkshöjd och ha en speciell utformning. En idé till exempel omfattas inte av upphovsrättsligt skydd. Med verkshöjd menas ett verks originalitet. Det brukar framhållas som exempel på detta att ett verk inte skulle kunnat ha frambringats av två av varandra oberoende människor. Den upphovs-rättsliga skyddstiden gäller från den dag verket upprättades och 70 år efter upphovsmannens död och i 50 år för fotografier utan verkshöjd.
Skyddets innebörd – ekonomiska och ideella rättigheter
I lagen behandlas två huvudtyper av rättigheter, ekonomiska och ideella. Enligt de ekonomiska rättigheterna förfogar upphovsmannen över sitt verk. Hon har ensamrätten att framställa exemplar av verket (mångfaldiga) och göra det tillgängligt för allmänheten. Hon kan också överlåta de ekonomiska rättigheterna på någon annan och ta betalt för det. Den ekonomiska kompensationen bestäms utifrån vad som avtalas mellan parterna. Ett verk anses vara tillgängliggjort för allmänheten när verket överförs till allmänheten. Det kan vara fråga om överföring med tekniska hjälpmedel eller utan sådana. Ett vanligt fall är när ett dokument publiceras på Internet, dvs när ett verk görs tillgängligt på distans till en användare som kan bestämma när och hur vedebörande ska ta del av det. Den andra formen talar om när verket framförs offentligt. Det kan t ex vara ett teaterstycke som framförs inför en publik eller en film som sänds på TV etc. Således med eller utan användande av teknik. Den tredje formen talar om när exemplar av verket visas offentligt. Siktet här är tillgängliggörande utan tekniska hjälpmedel och på en plats där allmänheten kan ta del av verket, t ex en konstutställning. Den fjärde och sista formen talar om när exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten. Förknippas oftast med försäljning av böcker eller andra tryckta alster. Är t ex inte tillämpligt för digitala dokument som sprids via t ex Internet.
Den ideella rätten ger upphovsmannen rätt att bli namngiven vid användande av dennes verk och benämns som namnangivelserätten. Även om detta inte nödvändigtvis har några ekonomiska konsekvenser ska alltid upphovsmannens namn anges. Ofta underlåts detta t ex vid användning av fotografier. Ett verk får inte heller ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende kränks eller göras tillgängligt för allmänheten på ett sådant sätt att denne kränks, vilket kallas för respekträtten. Till skillnad från de ekonomiska är de ideella rättigheterna inte överlåtbara, annat än att det angår en till art och omfattning begränsad användning av verket. De ideella rättigheterna utgår från URL 3 §. Rättsfall som NJA 1974 s 94 och NJA 1975 s 679 illustrerar detta. Ett intressant fall om kränkning av respekträtten utgjorde regissörerna Claes Eriksson och Vilgot Sjömans åtal mot TV4 för brott mot den ideella upphovsrätten. I tingsrättens dom framhölls det att TV4 hade kränkt den ideella rätten genom reklamavbrotten. Svea hovrätts enhälliga dom gick på samma linje.
Inskränkningar i upphovsrätten
Lagstiftarens ambition med upphovsrätten är att upphovsmannens rättigheter ska balanseras mot det allmännas intresse av att få tillgång till skyddade verk. Lagen beskriver de fall där nyttjande av verk får ske utan upphovsmannens tillstånd. Som beskrivs ovan upphör skyddet för ett verk att gälla 70 år efter upphovsmannens död. Dock gäller vissa inskränkningar genom det så kallade klassikerskyddet. Verk får enligt detta inte återges på ett sätt som kränker den andliga odlingens intresse. Inskränkningarna i upphovsrätten regleras i lagens 2:dra kapitel.
Kopiering
Enligt lagens 12 § har var och en rätt att för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk.. Hur många exemplar man får kopiera är således inte exakt fastslaget. Men att det är betydligt färre än vad som gällde den tidigare lagstiftningen, då enstaka exemplar kunde innebära upp till tio kopior. Nu talas det istället om ett eller några få kopior, men gränsen är inte absolut. Det kan vara färre beroende på vilket slags verk det är fråga om, till exempel bildverk. Var gränsen går får avgöras i rättspraxis. Dessutom får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk. Kopiering av hela böcker är således numera förbjudet. Endast delar av ett verk är nu tillåtet att kopiera. Kopior från t ex kurslitteratur får således endast omfatta begränsade delar av en bok, exempelvis ett kapitel eller annan avgränsning. Samma regel gäller oavsett om det är en bok i papper eller motsvarande digital förlaga. Det saknar betydelse på vilket sätt kopieringen sker, dvs om det sker med en vanlig kopiator, skanning, cd-skivor etc. Om man emellertid skriver ut ett dokument från t ex Internet ska förlagan vara lovlig. Dvs förlagan ska vara publicerad med upphovsmannens godkännande. Nu kan det självfallet vara svårt att veta om den är lovlig eller inte, men om man inte känt till eller borde ha förstått att förlagan var olovlig, utgår inget straffansvar eller skadeståndsskyldighet. Man bör dock iakta försiktighet med dokument på Internet eftersom mycket material där är utlagda utan upphovsmannens godkännande. Kopiering får inte ha något kommersiellt syfte. Det är dock även fortsättningsvis tillåtet att ta kopior och dela med sig till sin familj- och vänkrets. Likaså är det godkänt att dela med sig till andra medlemmar i en sluten förening eller kolleger där så är rimligt för den speciella yrkessituationen. T ex noter till musikerkollegerna. Men det är inte längre tillåtet att kopiera dokument och sedan dela med sig av dem till kollegerna på en arbetsplats. Det är endast tillåtet att för den egna yrkesutövningen att ta kopior för eget bruk.Sammantaget innebär detta att antalet exemplar som får kopieras har inskränkts och rätten att framställa exemplar till kolleger på en arbetsplats är förbjudet. I undervisningssammanhang får exemplar framställas av offentliggjorda verk såvida avtalslicens finns mellan de avtalsslutande parterna. Om upphovsmannen hos någondera part meddelar förbud om användning gäller detta. Den nya lagstiftningen har över huvud taget i sikte att begränsa den illegala piratkopieringen och då främst av musik och film, som via fildelningssystem kan laddas ned hos den enskilde användaren. Rätten att kopiera omfattar inte datorprogram. Dessa får endast kopieras till hårddisken för att göra det möjligt att använda, dvs om programmet är införskaffat under lagliga former. Kopia av datorprogram får således aldrig göras.
Kopiering med BONUS-avtal
Lagen godkänner frambringande av exemplar för privat bruk i ett eller några få exemplar. Detta utesluter olika slags förvärvsverksamheter och i större mängd än vad som krävs för personligt bruk. Kopiering för undervisningsändamål och i klassuppsättningar får dock ske genom en avtalslicens. Från 1990 betalar staten och andra institutioner till en gemensam förvaltningsorganisation –BONUS. Dess uppgift är att fördela inkomna medel till berörda organisationer. Avtalet gör det möjligt att lagenligt framställa och sälja kompendier till självkostnadspris. Enligt 12§ ur ”Allmänna avtalsvillkor för kopiering inom högskoleområdet” det vill säga BONUS standardavtal, har lärare rätt att kopiera 15% eller högst 15 sidor av ett verk. Om ett helt kapitel ur en bok behövs kan dock läraren kopiera hela avsnittet om det inte rör sig om mer än ett fåtal sidor över de stadgade. Lärare har således rätt att kopiera och sprida tryckt material. Kopieringsavtalet måste dock följas och det innebär till exempel att en lärare får inte lägga fram en bok inför studenterna och säga – var god kopiera. Vad gäller digitalt material råder dock ett absolut förbud och ingår inte i BONUS-avtalet. En lärare får till exempel inte överföra en artikel i digital form till sina studenter. Om en författare inte vill att hennes verk ska användas för kopiering kan hon meddela förbud mot detta till Bonus Presskopia och dessa har skyldighet att meddela förbudet. En lärare har således ingen skyldighet att själv ta reda på om ett förbud föreligger.
Citering
Rätten att citera verk utgår från URL 22 §. Citering vilar på de regler som gäller för den ideella rätten. Det vill säga citering ska återge ursprungstexten exakt och källan anges. Det ska i texten klart framgå att ett citat har gjorts. Enligt lagtexten får var och en citera ur offentliggjorda texter i enlighet med god sed och i den omfattning som omständigheterna kräver. Det innebär ju inte att man kan ta en hel text och få det att framstå som en egen komposition. Men exakt var gränserna går kan inte definieras utifrån lagtexten utan detta får avgöras i varje enskilt fall från vad som är lämpligt i förhållande till den egna texten. Citeringen ska ses som en del i ett större sammanhang för att i en egen text till exempel verifiera eller falsifiera en tes. Huvudprincipen i 22 § är att citat får göras ur alla verk. Detta gäller dock inte för fotografier och bilder. Konstverk kan enligt 23§ få avbildas i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte.
Ett exempel på överskridande av citaträtten kan NJA 1996 s 712 ge. Aftonbladet återgav 3 citat från en intervju införd i Dagens Nyheter. Citaten omfattade ungefär en femtedel av artikeln. Högsta domstolen fann att utnyttjandet inte kunde motiveras av citaträtten och inte stod i överensstämmelse med god sed.
Länkning
Ett vanligt sätt att hänvisa till dokument på Internet är att länka dem till varandra. Vi talar främst om hypertextlänkar och djuplänkar. I det första fallet pekar länken till en annan webbsida och inte direkt till dokumentet, vilket är fallet med djuplänkning. Man skulle kunna hävda att den som länkar tillgängliggör upphovsrättsligt skyddat material. Om länkning skulle betraktas som intrång på upphovsrätten skulle detta få allvarliga konsekvenser för ett globalt nätverk som Internet, vilket bygger på denna funktion. Högsta domstolen i Sverige har dock friat i ett fall om djuplänkning av en musikupptagning i MP3-format och konstaterat att detta ska betraktas som tillgängliggörande i form av ett offentligt framförande. Enligt 47§ URL får ljudupptagningar användas vid offentliga framföranden utan upphovsmannens tillstånd.
Lärarundantaget
I svensk lagstifning finns inga direkta regler för vem som förfogar över verk eller uppfinningar som tillkommit under ett anställningsförhållande. En reglering av detta får antingen ske genom avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare eller genom kollektivavtal. Enligt lag (1949:345) om rätt till arbetstagares uppfinningar har dock arbetsgivaren rätt att förfoga över en uppfinning som tillkommit som ett led i arbetstagarens uppgifter på arbetsplatsen och om uppfinningen faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Enligt lagens 1 § skall dock lärare vid högskolor och universitet inte betraktas som arbetstagare. Detta är vad som vanligen brukar betecknas som lärarundantaget. Lärare har rätt att exploatera sina i tjänsten gjorda uppfinningar utan hinder av arbetsgivaren. Lärare kan dock avtala bort denna rätt med arbetsgivaren. Undantaget har under de senaste åren också blivit attackerat från samhällsaktörer som LO, Svenskt Näringsliv och Företagarna. Dessa vill helt avskaffa undantaget och finner ett visst stöd för detta inom riksdagen. En samlad högskolevärld vill emellertid behålla det.
Lärarundantaget reglerar sålunda lärares rätt till sina patenterbara uppfinningar. Detta ska inte sammanblandas med litterära och konstnärliga verk som regleras genom upphovsrättslagen. Som framgår ovan regleras detta genom avtal.
Källor
Broms, Susanna (1995). Biblioteken och juridiken. Lund : Studentlitteratur. ISBN 91-44-03016-9 Legala handboken (2004-09-15).
http://www.legalahandboken.netuniversity.se/index.html (2005-10-26)
Kent Pettersson
2009-03-04
